Vad är det som händer? Åmålsfamiljen verkar ha fått motorstopp… Ja, faktiskt. Typ. För innan jul fick vi frågan som vände upp och ner på vår värld, vart är vi på väg?
Stjärnfamilj
I många år nu har vi varit jourfamiljehem, en rad fantastiska ungdomar har bott någon natt upp till ett par, tre månader hemma hos oss i väntan på att de tillsammans med föräldrar och socialtjänst kan komma på en mer hållbar lösning för familjen. Under dessa år har vi också haft vår underbara, nu uppvuxna och utflugna, stora tjej som kom till oss som kontaktbarn i 11-årsåldern som lärt oss om livet med barn innan det trillade in några biologiska – hon gjorde oss medvetna om att vi med lätthet hade skapat ett ”stjärterum” för henne hos oss (hjärterummet fanns redan, där sitter hon för alltid!) om det hade behövts. I oktober fick vi så lära känna ytterligare en tjej, en härlig 10-åring som kommer på helger och lov då och då.
Frågan som vände upp och ner på allt…
Så kom frågan. Om vi vill bli familjehem. Ett tillsvidare. Till ett litet barn. Och vi sa inte nej. Vad hände där? Vi som alltid varit rörande överens om att vi tycker det känns bra som jourfamilj och som kontaktfamilj till våra underbara bonustjejer. Men det var något som kändes rätt. Men egentligen vet vi faktiskt inte vad det var som fick oss att be om mer information. Att säga att vi är intresserade. Men vi sa ja istället för nej.
Virvlande tankar; om familjeliv, frågan om vad det egentligen ska betyda, har vi det som behövs med mera snurrar runt hos både pappan och mamman så under våra två veckor i Lofsdalen har vi ägnat både vaken tid och drömmar åt denna fråga, ett jullov med ständigt vandrande tankar…
Vad vi svarat?
Det blev ett ja…
Om allt går som socialtjänsten planerat så flyttar det hit ett litet charmtroll på fredag!
Jag lämnade ett kommentar här för ett tag sen men den verkar inte ha fastnat, eller?