Höga Kusten-stigen med utsikt från Skuleberget!

Varma, svettiga och nöjda når vi äntligen slutet på Höga Kusten-stigen. En utsikt väl mödan är omdömet vi fått i olika forum. Det är en fantastisk utsikt! Men vi inser också hur bortskämda vi är i Dalsland…

Värmebölja påverkade upplevelsen

Vi var väl förberedda på värmen och tur var väl det. För det var på gränsen till att funka. Är det så varmt som de här dagarna så rekommenderar vi inte att ni drar med barn och hundar upp. Det blir inte en kul vandring för någon. Nu fick vi en trevlig klättring med hjälp av nyvunna vänner, kalla och blöta buffar och handdukar, mycket både vatten och saft samt salta och söta ”mutor” (nötblandning och kakor). Men det var tufft.

 

Vandringen

Starten på Höga Kusten-stigen är precis vid Friluftsbyn så det var bara precis runt servicehuset från våra husvagnar. Själva leden består av mycket mycket uppför. Och då pratar vi att början snarare är en dammig klättring än en trivsam serpentinstig. Längs med den här delen av stigen dyker också en skogsvagga upp där vi tar lite vila och pratar om björnspaning.

 

 

Vi följer de blå prickarna och härnäst är det en hel ”stenfors” där vi lekte stenbockar. Det gav också till spännande diskussioner om stjärntecken och födelsedagar.

 

 

Därefter blev det lite mer ”vanlig vandring”, fortfarande uppför. Solen steker så det blir många stopp för lite paus i skuggan. Utsikten börjar växa fram och det känns som om vi närmar oss toppen. För moralen så var det lite tungt när det visade sig att vi behövde gå mer runt och upp innan vi var framme på riktigt. Känslan när vi äntligen såg flaggan var lättnad! Äntligen!

 

Utsikt och matpaus

Längs med Höga Kusten-stigen mötte vi en hel del vandrare på väg nerför. Det var också en hel del som passerade oss påväg uppåt. Och på toppen är det väldigt mycket folk. Utsikten är häftig men det är svårt att njuta när du behöver sicksacka mellan besökarna för att få bilder utan andra människor blir en del av motivet…

 

 

Milsvid utsikt är häftigt. Men efter att ha blickat ut över Helags vidder och Dalslands Ronjaskog så stör det lite med att det ingår hus, båtar, vägar och bilar. Inser att vi är lite bortskämda nu för tiden haha.

 

 

Våra nyvunna vänner lär oss nya traditioner, de börjar med glassen och försöker sedan få i sig lunchmackorna. Vi sydbor har ännu inte anammat dessa nymodigheter utan det blev först smörgås och sedan stooor glass. Trevligt munhuggande blev det i alla fall, och härligt fortsatt vänskap som växte fram utifrån det och förgyllde vår upplevelse av campinglivet.

 

 

Pistvandring eller vilse?

I guiden stod det att det gick att ta en lite snabbare tur nerför och då värmen verkligen börjar krypa på oss mot solsting så tog vi beslutet att det blev närmast är bra. Men jösses så brant det blev. Vi promenerade längs en stig i pisten men än idag är vi lite osäkra på om vi verkligen gick rätt… Men fortare kom vi ner och snabbt kastade vi oss i sjön. Där hängde vi sedan resten av dagen och bara njöt.

 

Höga Kusten-stigen rekommenderas, men inte i högsommarvärme!

I år har värmen varit extrem och utflyktsdagen var inget undantag. Trots att vi ändå gick på att det skulle vara lite molnigt och att turen inte är så lång så ska vi erkänna att det var på gränsen till vad vi klarade av. Alla var vi påverkade av den tryckande värmen och vi rekommenderar verkligen inte att förstöra vandringsupplevelsen genom att gå där i värmen. Spara den, det är Höga Kusten-stigen värd!

Ändrade planer…

I och med att värmeböljan nu sköljde över Sverige och Höga Kusen så fick vi helt enkelt, efter erfarenheten med utflykten på Höga Kusten-stigen, ändra våra planer. Slåtterdalsskrevan stod på önskelistan men den har vi valt att spara tills nästa gång vi kommer dit. För återvänder, det gör vi med säkerhet!