Kanot och dressin längs slingrande vatten och vindlande vidder

Som infödd skåning tycker jag att det är en smula märkligt att ha levt ett halvt liv här och fullkomligt missat Söderåsen och allt vad naturområdet har att erbjuda såsom exempelvis vandring, kanot och mountainbike. Men jag antar att man inte ser skogen för alla träd. Hemmablind alltså. Våra vänner i Åmål talar om samma sak, alltså att de inte tänker på upplevelser som finns precis runt knuten. Jag antar att hemblindhet är universellt.

Ljungbyhed tur och retur

Vi provar Rönneådalens kombitur på rekommendation från Pensionat Söderåsen, som vi bor på. Kombituren inkluderar en cirka 2,5h lång färd i kanot längs Rönne å och återresa med dressin längs ett gammalt järnvägsspår. Turen utgår från och återkommer till Ljungbyhed, en liten ort som för en del kanske är känd för flygflottiljen F5 som fanns här.

Våra vänner ansluter

Vår guide går noga igenom både kanotsäkerhet och turinformation innan avfärd över det lagom sakta flytande vattnet. Vi har den stora äran att ha med oss våra kära vänner, familjen Meijerhöffer från Genarp. Vi lärde känna dem på en av Friluftsfrämjandets ledarveckor i Idre. Trots avståndet mellan Åmål och Genarp försöker vi ses nån gång om året. Lyckligtvis har de tid för oss när vi med ganska kort varsel dyker upp i Skåne. En kanot- och dressintur är ju dessutom perfekt corona-anpassad aktivitet!

Meandrande vatten

Barn, vuxna, paddlar och flytvästar i en salig röra. Vi fördelar oss i tre kanadensare och paddlar iväg på den sakta rinnande Rönne å. Vårt humör är på topp och matchas snart av en fantastisk natur som möter oss nästan direkt efter avfärd. Lummigt hängande lövverk tvingar oss ibland att ducka ner i kanoten. Ån slingrar sig som en orm genom det skånska landskapet, vilket gör att geografiläraren (jag) bara måste prata lite om meandring och korvsjöar…

Både vuxna och barn njuter av paddlingen och innan vi vet ordet av har vi hunnit passera både miniforsar och trixiga svängar och vi är framme vid kanotresans slutmål. Dags att kliva upp, lämna kanoterna och knata iväg till dressinerna. Men först medhavd lunch!

På spåret

Eldsjälarna från Föreningen Veteranjärnvägen ger oss ett varmt välkomnande när vi har gått de 500 meterna från kanoterna till dressinstationen. Även här får vi en noga säkerhetsgenomgång om dressinens funktion men också om faran att inte stanna och titta noga där rälsen korsar vägar.

Det är nåt visst att cykla fram över landskapet utan att oroa sig över att styra och höra det karaktäristiska dunk-dunket från rälsen. Vi turas om att cykla men njuter alla samtidigt av vinden i våra hår. Det är en välkommen fläkt, för idag är det 27 grader varmt! Vyerna blandas med skånska fält och lummiga lövverk. Plötsligt kommer vi till en gammal växel där vi får stiga av och leda dressinen, som vi har blivit instruerade. Här möter vi också ett annat sällskap som lyfter av sina dressiner så att vi kan passera. Vi tackar och fortsätter trampandet. Efter ett kort fikastopp är vi tillbaka där vi började, vid kanotcentralen, och vi parkerar dressinerna.

Det är ett glatt gäng som njuter av både kanot- och dressinturen. Men det är varmt. Nöjda passar vi givetvis på att svalka oss med en glass som avslutning.

Vad har du hittat på för ”sommar kick-off”?