Vi har hittat en fin liten camping mellan Årjäng och Bengtsfors, i Vammerviken. Här fann vi också en av de mest underhållande vandringsleder vi har gjort tillsammans med våra barn.
Oftast kommer det något form av bryt vid något tillfälle under våra turer. Oftast för att vi föräldrar missat att fylla på mat i tid eller om de är för varma. Men den här gången, icke sa nicke. Hela tiden fanns det något intressant som gjorde att vi gick och pratade ytterligare någon kilometer utan att märka det. Eller så letade vi efter något spännande som kartan/vandringsguiden informerade om.
5 underhållande kilometer!
Bara det att inleda turen med 250 meter balansgång på smala spångar, finns det något bättre sätt att få igång barnen?!
Sedan följer det en snirklig stig och ett första ooooohande kommer efter någon kilometer. Ett gammalt buntverk för timmermosor. Länge sysselsatte oss diskussioner kring denna mystiska sak och det var nästan med sorg vi upptäckte att vi gått så långt att vi missat Ursberget där det sägs gå att höra troll…
Som tur är var det dags för lite mellanmål och vi hittade en fin utsiktsplats. Där drack vi lite vatten och mumsade kex medan vi kollde in vandringsguiden och kartan för kommande delmål.
Kilometer efter kilometer flöt fram och lillebror i ryggsäcken tog uppgiften om att hålla koll på våra ledmärken på fullaste allvar.
Vi hittade en hälsokälla som vi drack ur en emaljmugg och naturligtvis behövde vi också göra en önskning var.
Badpaus, myggjävlar och ett bilvrak…
När det började bli dags för lunch stannade vi till längs med vattnet och medan barnen (och hunden) badade så förbereddes Farmors tonfisklåda, friluftslivsversionen, av pappan. Enda smolken i bägaren där och då var att vi efter ett tag blev upptäckta av ett gäng myggor så vi fick avsluta lite snabbt och fortsätta vandringen. Men kliande myggbett glömdes av ganska snart när det plötsligt står ett rostigt bilvrak längs med stigen!
Vi går genom stora ängar av liljekonvalj, vi klättrar genom nedfallna träd och vi förundras över bäverns verk.
Och den nervösa spänningen när vi går längs med rälsen över bron med hål i går nästan att ta på… Då kunde inte ens lillebror sitta still utan behövde få sätta fossingarna längs med den gamla tågrälsen.
Glass i stora lass!
Plötsligt var vi framme. Dalslands kanal möter oss med sömning kustkänsla i Gustavsfors. Underbara paret som driver caféet erbjuder oss skjuts tillbaka (vi hade planerat att en vuxen plus hund skulle gå leden tillbaka för att hämta bilen) men först behövde vi njuta av målgången, såklart firades det med glass i stora lass.
