Kampanjen #kvinnligaäventyrare startades nyligen av Vandringsbloggen tillsammans med Morakniv och naturligtvis känner vi, som föräldrar till tre nyfikna tjejer, att det här vill vi både engagera oss i men det väckte också lite tankar. Vad betyder begreppet #kvinnligaäventyrare?
Om kampanjen #kvinnligaäventyrare
Syftet är att inspirera och uppmuntra kvinnor att upptäcka natur och friluftsliv. Fokus ligger på att peppa och inspirera tjejer att hitta ut i naturen och upptäcka friluftslivet. Kampanjen pågår under våren och avslutas med ett event i början av maj. Men framförallt pågår den på instagram. Kvinnor som lägger #kvinnligaäventyrare under sina bilder från olika naturupplevelser, många såklart med förhoppningen att kanske utses till veckans äventyrare. En ”titel” som delas ut på kampanjens hemsida #kvinnligaäventyrare och där olika spännande personligheter presenteras lite närmre.
Om att vara förebild men ändå få vara ”vanlig”
Tidigare har vi ju funderat lite kring det här med att vara förebild, bland annat om när mamma Elin fick en skateboard i morsdagspresent (läs om det här), men också ganska nyligen i inlägget om att våga kalla sig aktiv familj (här).
För det råder ändå en norm, vilket även Vandringsbloggen och Morakniv är inne på, om vad en stereotyp äventyrare är för något – och inte är det en 3+3-barns småstadsmorsa med ett alldeles vanligt arbete direkt. Inte en kvinna som åker slalom lite ok, som gärna vandrar på kända ställen och kanske inte varje år, som tycker att 1-3 mil på längdskidor känns alldeles perfekt och som är stolt över varje träningspass hon får till…
Och som faktiskt är nöjd och lycklig över att få tid ihop med sina barn, att få dela upplevelser med sin familj vilket är ett äventyr i sig!
Men kanske inte att kampanjen #kvinnligaäventyrare vänder sig till den här målgruppen heller?
Kanske är vi lite för ”vanliga” när vi inte prioriterar flera veckor av våra dyrbara 30 semesterdagar för att bestiga Kebnekaise, göra gröna bandet, göra extrema utmaningar i berg, olika lopp eller liknande? Utan det blir inte mer äventyrligt än utflykter, att passa på att göra ett extra träningspass i sommarstugan eller kanske en kortare vandringstur…
Är vi emot kampanjen #kvinnligaäventyrare?
Det som stör lite är varför även begreppet ÄVENTYRARE nu ska förstärkas i att vara den manliga normen. Med kampanjen är risken att det skapas ett härmande uttryck, second best, med #kvinnligaäventyrare. Önskan hade varit att en målsättning med kampanjen snarare skulle vara att visa att begreppet äventyrare snarare handlar om en aktivitet som utförs oavsett av vem som är med om upplevelsen. Att instagram genom kampanjen skulle flöda över av bilder på kvinnor som var ÄVENTYRARE men inte att de behöver identifiera sig som #kvinnligaäventyrare.
Men är vi emot kampanjen #kvinnligaäventyrare? Nej, inte egentligen. Den är viktig! Det är viktigt att det visas upp förebilder för våra döttrar och att de känner att det finns spännande utmaningar att anta.
Det är lite oklart vad som ligger i begreppet äventyr. Och vem som ”får” kalla sig äventyrare? Och vilka känner sig manade att använda #kvinnligaäventyrare? Kampanjen vill ju förorda kvinnor som tar för sig av friluftsliv och natur – det står vi fullt för! Men kampanjen vill också visa på att äventyr ligger i utövarens upplevelse och det är det vi också menar med begreppet.
Så nej, vi är inte emot kampanjen, vi ställer oss bakom #kvinnligaäventyrare!
Hur tänker vi då om #kvinnligaäventyrare?
Äventyr för oss är när någon, några eller alla i vår familj gör något som är utanför vår vardag. När vi får utmana oss själva eller vara med om något nytt. Ett äventyr kan vara att klättra upp på Dalslands högsta berg (läs om vår tur till Baljåsen här).
Men det kan lika gärna vara att ge oss ut med husvagnen och bo på en camping för första gången i våra liv…
Det är nyfikenhet, det nya okända, adrenalinkicken och utmaningen som ger äventyrskänslan. Är vi på hemmaplan men bryter vardagslunken brukar vi kalla det microäventyr 🙂
SÅ vi anser att vi har en hel hög i den här familjen som kan använda #kvinnligaäventyrare. Framförallt utifrån syftet med kampanjen #kvinnligaäventyrare. Att inspirera och peppa kvinnor att upptäcka natur och friluftsliv. Och det vill vi!
Med vår nystartade facebooksida och instagramprofil aktivfamilj.se samt här på bloggen så har vi samma ambition. Att visa att även om det ingår barn/familj, arbete, begränsat med semesterveckor, livspussel och kanske inte oändligt med tid så kan du. Kan ni. Kan vi!
Därför kommer vi att använda #kvinnligaäventyrare men också #aktivfamilj. För det handlar om vad som är äventyr för oss, här och nu.
Har också reagerat på kampanjen.
Vilka blir utvalda och på vilka grunder blir man utvald? Är det för att man blivit utvald att få tillhöra ”balla gänget” av tjejer runt 30 år? De utan barn som kan viga sina liv åt att bestiga toppar, vandra långa pilgrimsleder veckor i sträck, åka skidor i fjällvärlden flera veckor i sträck osv.?
Jag gillar kvinnliga förebilder och själva idén men har reagerat på vilka som väljs ut att få vara veckans/dagens personlighet.
Har man barn men gillar att vara ute i naturen efter barnens förmåga så blir man inte utvald (om man inte råkar tillhöra ”balla gänget” och är runt 30 år).
Skulle vara bra mycket roligare att få se en hårt dubbelarbetande mamma med jobb 8-17, 2-3 barn som ska på aktiviteter vardag som helg men ÄNDÅ lyckas pussla ihop små näräventyr för sig, sina barn och sambo/make/partner.
Äventyret är ju vad man själv gör det till för stunden.
Kanske det just idag var ett tillräckligt stort äventyr att gå ut att grilla korv i trädgården eftersom man hela veckan innan torkat golv/toa efter magsjuka barn som precis återfått krafter att ta sig ur sängen.
Nåja, jag är också för idén med #kvinligaäventyrare men med lite större spridning på de nominerade.
Må gott!
Precis det vi försöker komma åt, det blir liksom inte så stor bredd i kampanjen när begreppet äventyr i urvalet av profiler blir ganska begränsat till mer extrema aktiviteter… dessutom finns det risk att det blir en klubb för inbördes beundran om de inte är varsamma i urvalet och då motverkar det ju det så hedersamma syftet som kampanjen ändå har…
/Åmålsfamiljens Elin, @aktivfamilj.se
Åh, vad bra skrivet! Det är så jag också känner. På något vis lite kontraproduktivt genom att man vill komma undan fördomar men samtidigt begränsar sin egen kampanj ganska mycket. Och det är lite av en klubb för inbördes beundran kan jag också tycka. Vilken fin sida förresten! Aktiv familj – kan liksom inte bli bättre!