15 år senare, en gammal kärlek dyker upp…

Vad är det som händer? Irmas, såklart, högsta önskan är just nu att få åka snowboard. Det var ju hon som fick oss att börja med utförsåkning när hon inte ens var 3 år fyllda. Förra påsken påbörjade hon projekt snowboardåkning och morbror Oskar fick i vanlig ordning plocka fram sina tidigare skidlärartalanger. I år så var det mamma Elin som fick en utmaning av dottern. Att 15 år senare ta fram sin gamla snowboard och ge sig ut i backarna… Oh my God…

 

15 år senare, mamma på snowboard

Snowboardskola i barnbacken

Första stopp, som vanligt, var hos Emil på Karins Sportbod för att hyra ihop boots och bräda till Irma samt boots till mamman (de hemma i skidboden passade inte längre…). När vi sedan kom till skidbacken så var de två första timmarna riktigt svettiga för mamma Elin och en glädjande framgång för Irma. Så mamma rivstartade med intervaller, rusher uppför backen längs med liften och som stödhand nerför i svängarna. Däremellan övades det på att resa sig när fötterna satt fast och att få ordning på alla spännen när foten skulle fästas efter liftturen.

 

15 år senare, hjälps åt med snowboard

Paus med grilldoft

Efter ca 1,5 timme anslöt resten av familjen. När glöden kom fram så blev det korvgrillning så doften spred sig över nejderna. Perfekt utelunch i strålande sol.

 

 

En utmaning för flera

Fulltankade av energi så antog Irma och mamman en utmaning, dags att ge sig ut i pisterna på riktigt. Mamma Elin börjar såklart med att fastna med den lösa foten under sittliften (det är så mycket snö) men tog sig loss innan hela klappet behövde stängas av… Irma kämpade hela familjebacken ner, ömsom gråtande av frustration och ömsom sjungande av lycka. Sällskap upp hade vi av systrarna men de fick åka i förväg, för allas skull 😉

 

15 år senare, ut i pisten

 

Samtidigt gav sig lillebror på att köra slalom igen, hjälmfotingen fick pappa Andreas att vara både lift uppför och instruktör på språng nerför (Salim testade även när vi var på Åmål Skicenter Högheden). Lyckan var total när maskoten dök upp och hejade på <3

 

15 år senare – gammal kärlek rostar aldrig

Så väl ner vid liften igen blev det gofika med bullar och varm saft. Nöjda leenden och trötta kroppar.

 

15 år senare, paus

 

Irma och Salim valde att hoppa med första skjutsen hem för lite vila och snölek. Mamma Elin, Greta och Agnes gav sig ut i backarna igen och plötsligt, 15 år senare, så flöt åkningen på igen. Kärleken till snowboarden vällde fram. Kärleken till utförsåkningen väcktes igen. Utsikten, skären, farten, adrenalinet, upplevelsen, nöjdheten, vädret – ja, allt kändes bara så kul och det var en glädjestrålande, lite lätt lyckorusig mamma som nästan tvingade med sig barnen på några fler svängar. Vi körde tills liftarna stängde den dagen.

 

15 år senare, mamma på snowboard, lycka

<3 Vilken avslutning på en härlig säsong utförs <3

lofsdalen 2018

 

Att 15 år senare plocka fram något som sedan länge räknats som ”när jag var ung så gjorde jag…”-grej var väldigt märkligt.

 

15 år senare, glädje på snowboard

Har ni vågat ta fram något ”från förr” igen efter en längre tid?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.