Aktiv pappa. Jo jag tackar ja… Senaste gången jag kom iväg på en löptur kan jag inte ens minnas. Det finns en innebandyträning bokad varje vecka men de senaste veckorna har andra aktiviteter konkurrerat ut den. Aktiv pappa känns nästan lite fånigt att uttala – jag tränar ju knappt alls längre. Men så tittar jag på en vecka med mina barn. Och inser att aktiva barn gör ingen soffpotatis!
Aktiva barn
Barnen är, i ärlighetens namn, de mest aktiva i vår familj just nu. Det är ridning, mulle, ishockey, gymnastik, handboll, fotboll och innebandy. Det är spännande höstlovsaktiviteter, extrainsatta träningar, friluftsevent och lägerverksamhet. Jag är verkligen inte ensam om att vara en pappa till barn som är aktiva. Du vet vad det innebär. Det är packa-i, packa-ur, hänga-upp, hänga-med, skjutsa-dit, parera med matlagning, mellis och dusch. Hinna-med, heja-på- trösta. Pust. Det blir som att jag själv är aktiv för att mina barn är aktiva. Aktiva barn gör ingen soffpotatis…
Utrustning större och värre än plockepinn som ska kånkas fram och tillbaka till ishallen ett par gånger i veckan!
Pappan bakom kulisserna har precis burit högtalarsystem och instrumentlådor…
Väl insatta pappor har glatt delat med sig om tidiga utfodringsrundor, mockning och lastning inför tävlingar… Bara att inse att detta bara är början!
Ideell ledare, ett sätt att hålla sig själv aktiv – och nöjd!
Då och då finner jag mig alltså inte bara i hallar och arenor – utan ibland ute i skogen, bland stock och sten. Genom familjens gemensamma engagemang i Friluftsfrämjandet så lockar även andra sorters äventyr. Antingen är det Familjevandring, Strövarträff eller som nu senast, ett Prova på-event. Som make till en projektledare så blir det naturligtvis lite extra uppgifter, det ska sättas upp hinderbanor, hållas i en prova-på-kurs i Naturparkour eller springa med en glad mtb-nybörjare. Den där känslan av att vara en del i sitt barns upplevelse, den driver oss varje dag (mer om mina tankar kring detta här) gör ju att jag som vuxen ändå inte riktigt lyckas bli en soffpotatis direkt…
Mot slutet av dagen, när ryggsäcken är uppackad och träningskläderna är upphängda, är pappan trött, nöjd och glad.
Aktiv pappa javisst, ingen soffpotatis här inte!
Så här inför Fars dag, och med en liten Hoppsan på väg, så rullar tankarna in – kan jag fortfarande kalla mig aktiv pappa (här finns lite om min utveckling från bekväm skåning) fast jag inte tränar? Inte springer ett ultralopp eller gör ett swimrun eller just nu självförverkligar mig själv.
Min fysik utmanas dagligen med lek och bus, kånkande på ryggsäckar och trötta barn, cykla till aktiviteter och skogsturer för att rasta barn och hund. Och kryddas med en rejäl dos skratt.
Så det kanske är dags att skippa det där dåliga samvetet? Att inse att välja att lägga tid, kraft och energi på att hänga med sina barn kan vara värt att fira. Att fira Fars dag. Att inse att aktiva barn inte gör en soffpotatis…
Och att vi är många aktiva pappor där ute som ska vara stolta över lyckan att ha fått gåvan. Gåvan att få vara pappa.
