Sent ska syndaren vakna… Lofsdalen på sommaren är en rätt ny erfarenhet för oss. Senast vi var här var för 2 år sedan och då regnade det konstant på vår paddeltur… Så att nu njuta av sommarfjäll lockade familjen på en eftermiddagstur upp på närbelägna Digervålen.
Perfekt familjevandring!
Bara strax under 3 kilometers vandring bjuder på en fantastisk utsikt från en av Lofsdalens mest tillgängliga höjder. Vi tog bilen till Hovärksstarten som ligger uppe vid Lofsdalen Panorama. Där börjar flera olika leder och barnen valde efter en stunds funderade turen till Digervålen. Vilket lyckokast!
Det är en torr, tydlig stig vi följer. Den går förbi Solgropen där vi många vintrar har passerat under våra längdskidturer. Längs med leden gör vi avstickare till en lite fjällstuga där det under våren har byggts på en altan. En liten paus för att orientera oss passar perfekt tillsammans med lite vatten.
Solgropen ser verkligen annorlunda ut utan snö!
Snart börjar vi känna att vi närmar oss. Stigningen märks men är inte egentligen ansträngande. Självklart börjar värmen ta ut sin rätt och plagg efter plagg plockas av. Att så tydligt komma över trädgränsen fascinerar och det blir ett första stopp med en bit macka med nutella på för att behålla energin för sista biten upp.
Värmen börjar märkas, myggen märks inte!
Digervålens magnifika utsikt och vilda djur
Två hundar med nosarna i vädret visar tydligt att det är mycket intressant i trakterna även för dem. Medan vi oar över utsikten gör de oss uppmärksamma på en mängd olika fåglar runt oss. När sedan en renhjord glider över kanten rakt mot oss så överraskas både hundar och människor.
Vi tar en längre stund vid stenrösena för att bara vara. Barnen dricker saft och äter mellismacka. Mamma Elin tar hundarna och går runt på toppen ett tag.
Sen blir det en lekstund, en ”akademi” byggs upp med olika klassrum och lektioner om vassa stenar och trolldom genomförs. Platsen ger verkligen känslan av något magiskt så tanken är inte långsökt. En stund av stillhet. Hikefulness.
Digervålen runt hörnet
Ja så känns det. Denna bekanta höjd som i 18 år varit kuliss under oräkneliga turer vintertid återupptäcktes verkligen. Pappa Andreas och Tesla har ju varit här en sen höst men nu utsågs den till ny favoritplats av familjen. På hemvägen delade vi upp oss. Pappa Andreas, lillebror och Greta tog samma stig tillbaka till bilen. Mamma Elin, Agnes och Irma samt hundarna satte igång runkeeper för att leta sig vägen direkt till stugan. Strax över 3 km. Vi har verkligen Digervålen runt hörnet från stugan!
