En enkel lunch ute – om kolbullar och närhetsprincipen!

Helgerna är magiska just nu. Innan alla aktiviteter för barn börjar så har vi äntligen, igen, tid för familjeäventyr. Det blir ju färre och färre sådana tillfällen när de stora barnen börjar stå på egna ben, när helgerna bjuder på utmaningar inom de aktiviteter de engagerar sig i. Men sedan jullovet har det varit lugnt. Och vi har passat på att njuta. Ibland räcker det med en enkel lunch ute!

 

enkel lunch ute, åmål

 

Enkel lunch ute – traditionell kolbulle är ny favorit!

Sent ska syndaren vakna. Vi har provat kolbulle en gång tidigare, våra vänner från Sundsvall introducerar denna rätt som enkel lunch ute under en sportlovsvecka. Vi mumsar glatt men det tar nästan två år innan vi faktiskt tillagar den själva… Men en solregnig kall lördag blev det spontant en enkel lunch ute med vänner.

 

enkel lunch ute med vänner

 

Istället för att trängas med alla som nu hittar till eldstäderna och vindskydden i vårt närområde packar vi med stormköken, denna fantastiskt talande årets julklapp, som ger oss en frihet att hitta en plats med fin utsikt och solstrålar där vi önskar.

 

 

Det visar sig att kolbullar är så enkel att laga så vår stolta 9-åring fixar helt själv med dagens lunch. Hon bygger upp stormköket, steker kalkonbacon så det doftar ljuvligt och vänder kolbullar som värsta proffset. Gissa om det gör sitt för självförtroendet!

 

 

Receptet är hämtat från Ica (4 st):

6 dl vatten
5 dl vetemjöl
1 tsk salt
325 g skivat rimmat fläsk
kolbulle

Närhetsprincipen

Vi inser ju att vi är lite begränsade i hur våra familjeäventyr är i dagsläget, vissa anpassningar behöver faktiskt ske när det är två småttingar som ska med på utflykten samtidigt som packning gällande 8 personer ska med. Trots att vi den här dagen ”bara” är en familj med två små, ett större barn och två vuxna så är det en hel del saker som ska med och som ni förstår så är det svårt att få ihop antal ryggar som kan bära. Och målet är ju att komma ut och njuta, inte själva transporten till platsen.

 

 

Som ett resultat av detta landar vi i att skogen precis runt knuten duger finfint idag. Vilda bebin kan då gå själv när han vill det och sitta på axlarna när vi vill framåt (han har ju en ovana av att alltid, ALLTID, gå åt motsatt håll som vi ska…) komma framåt. Lilla M hänger nöjd i bärselen där hon babblar på om allt hon ser. Det gör att en vuxens rygg plus 9-åringen kan ha ryggsäckar med mat och kök, sittunderlag, tillbehör, blöjor och stödmat till de små.

 

 

Så mindre än 600 meter bort från huset viker vi av från elljusspåret och drar oss ut mot sjökanten. En bit över vattnet finns en bänk, fina platta gläntor och en härlig utsikt och där slår vi läger. Vi äter, pratar och är. Sedan går vi hem. Ibland räcker det med en enkel lunch ute och batterierna är påfyllda. Våra vänner går hem och målar hallväggen!! Vår familj badar bastu och spelar monopol…

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *