En av favoritdagarna på året är faktiskt när vi ger oss ut i vår egna lilla skog (9 ha) för att hugga gran! Det känns så lyxigt att kunna få hugga den på egen mark, blir liksom på något sätt ”mer på riktigt” för den här jultokiga familjen… En kär tradition.
Julbetonad matsäck i granskogen
I väntan på att de stora barnen skulle komma hem från skolan förbereder vi varma mackor med julskinka och lika varm glögg. En burk pepparkakor slinker ner i ryggsäcken också vilket skulle visa sig var pricken över i:et för den här utflykten – nu ska vi hugga gran!
Hugga gran i snöblandat regn
Då stora tjejen inte slutade förrän kl halv tre så fick vi i år åka utan henne. Annars hade vi inte hunnit ha något dagsljus överhuvudtaget… Så vi packar in oss andra i bussen och kör halvtimmen ut till vår lilla skogssnutt. Precis när vi svänger in på skogsvägen där vi tänker parkera så börjar det regna, som sedan övergår till snöblandat. Tillräckligt mycket snöblandning som gör att vår utflykt för att hugga gran får ytterligare ett litet snäpp julstämning.
Att smyga in i en skog medan det sakta skymmer är lite spännande.
Ganska snabbt hittar vi en gran som rymmer inom våra krav. Det är ju så att som skogsägare så går det ju inte att hugga en av de mest vackra granarna utan det måste in lite skogsvård samtidigt. Våra krav är
1. den ska växa nära en annan så att vi ”räddar” den ena att få mer växtkraft (gallring…)
2. vi har högre takhöjd än tidigare så den ska vara hög
3. inte för tät då vi vill ha plats för pyntet att synas
Ser ni de två granarna som växer tätt bredvid varandra, här ska gallras – och samtidigt hugger vi årets gran!
Tur att digitaliseringen gått framåt, ficklampan på mobiltelefonen fick hjälpa till när det var dags att hugga vår gran…
Ja. Mer än så är det faktiskt inte. Det är inte så höga krav och det är absolut inte en vacker Disneygran. Men det är vår. Och den doftar gran. Så mycket doft från att hugga gran! Vi njuter av att trassal ut ljusslingorna, barnen och mamman är inte alls överens om vilket pynt som ska vara i och det krävs en 1,5-åring för att välta den minst en gång…
Hugga gran, då ska den ju komma med hem också…
Redan för några år sedan är missen att inte sätta på takräcken så vi får knöka in granen i bagaget. Det verkar vara en vana då vi nu inte har hunnit ordna takräcken till vår nya bil, en minibuss, så det blir till att sitta bland stickiga grenar även i år. Och att på hemvägen knapra pepparkakor och lyssna på hög julmusik gör fortfarande utflykten för att hugga gran till att vara en favoritdag på hela året. I all sin enkelhet.
Har ni möjlighet att hugga er egen gran?