Det väcker mycket känslor med jakt. För eller emot kan diskuteras i all evighet. Och det är inte helt enkelt. Men som det ser ut i Elins släkt, eller i alla fall har gjort, så är älgjakten mer en ursäkt för att träffa släkten. Andra släktingar har julen som sin högtid. Men då det är en lång rad mostrar och morbröder med ett stort gäng kusiner som ska få ihop att träffas så har det blivit med en fin middag i samband med älgjakten. Den konkurrerar ju inte med några andra högtider 🙂 Detta är för släkten en självklarhet som Elins morfar höll hårt i säkert 40 års tid, det går säkert längre tillbaka men det kan ju inte Elin minnas…
Jakt är en bra ursäkt
Det är alltså egentligen inte för jakten som vi prioriterar jakthelgen… Utan för att träffa släkten. Numera är vi ju en stoooor släkt och olika omständigheter gör att det i dagsläget endast är för just jägarna. Detta gör att det de senaste åren inte har varit så många som kommit till Värmland den här helgen. Årets jakt är dessutom präglad av corona. Men några av oss ”andra” smyger oss i alla fall med en stund och grillar lite korv tillsammans på lördagen.
I vår familj är det Andreas som jagar. Elin har jägarexamen men att sitta till på ett pass och frysa i flera timmar är inte intressant. Som liten går hon mycket med hundföraren men det är nu länge sedan. Den här hösten är vi föräldralediga både torsdagar och fredagar så då känner vi att det skulle gå att få ihop att Andreas är iväg för två dagars jakt. Två dagar med ostörda nätter och rofyllt stirrande i naturen hela dagar. Jakt är bästa ursäkten för en stunds kvalitativ egentid. Kaffe, lyx nedpetat i matsäcken, höstkrispig luft och i år strålande sol. Svårslaget.
Nyväckt jaktintresse
Den här gången vill även Greta och Irma följa med ut i skogen. De är sedan länge nyfikna på det här med att sitta på pass. Som små är de med på den, på den tiden, höjdpunkten med folkdrev som alltid är på lördagen. Nu för tiden är det inget folkdrev då det inte är så många med längre. Men minnet av dem är fortfarande starkt hos våra barn.
bild från folkdrevet 14 oktober 2017
På jakt!
Så båda tjejerna smyger ut i skogen tillsammans med snälla släktingar och sitter förväntansfulla på pass för första gången. Upplevelsen av att vara på jakt. Att mumsa matsäck, viska, elda, lyssna och prata i jaktradio samt såklart titta efter vilt. Att avslutningsvis få vara med om att ta vara på fälld älg med allt vad det innebär är otroligt spännande!
Äntligen
Eftersom jakt inte längre är något som blir prioriterat så är det också länge sedan många av oss är samlade på samma ställe. Även om avstånd hålls noga, och heller inget kramande blir av, så känner vi en känsla av ”som förr”. Släktingar runt sig igen! Runt elden samlas vi och mumsar korv.
’
Vi babblar på om minnen från tidigare jakter, senaste nytt om hus och hem osv. Ja lite allt möjligt hinner avhandlas mellan tuggorna, och jakt på busiga barn… Plötsligt inser vi att vi kusiner numera är de som ”invaderar” vid jakthögtiden med alla dessa barn. Det är bara på den korta stunden vi ses 10 barn i åldrarna från 11 år och neråt som tumlar runt, och då väntar vi på ett litet kusinbarn till som fortfarande bakas <3
En helg med jakt som ursäkt som ger oss energi in i vardagen helt enkelt
