Äntligen! Äntligen är vi tillbaka i stugan här i Lofsdalen. Senaste gången vi är här är det jul och nyårsfirande. Sedan är det Corona som har regerat i vår värld. Men nu är vi alltså här. Och höstlov i Lofsdalen dag 1 betyder snöbus då det är ett tunt snötäcke som möter oss.
Inställda aktiviteter blir ändå rätt bra
Egentligen har föräldrarna ett sedan länge bokat efterlängtat dygn på Selma spa i Sunne. Barnvakter är bokade och vi har till och med unnat oss en timme i ett solrum. Men såklart så ringer barnens förskola och tycker att det är snor. Och sedan kommer storasyster hem med snorig näsa och rasp i halsen. Jaha. I coronatider utsätter vi ju såklart inte våra barnvakter för minsta risk så det är bara att avboka. Men lite ledsna är vi såklart. Som arbetande föräldrar med 6 barn hemma, alla under 11 år, så ska vi inte sticka under stolen med att vi verkligen ser fram emot när vi ska få en stund bara för oss själva. Tur är att vi vet att det kommer en tid när vi har massor av tid bara vi två. Just nu känns det dock väldigt långt tills dess…
Raka vägen mot snöbus i Lofsdalen
Istället packar vi vår minibuss och drar norröver tidigare. Äntligen ska vi som sagt få vara i vårt paradis igen. På vägen upp så blommar barnen upp när det i norra Värmland dyker upp snö utanför fönstren. Länge sysselsätter det oss med prat om jul, längtan efter snöbus, minnen från tidigare besök i Lofsdalen och hur höstlovet kommer att vara för de som är kvar hemma i Åmål. Funderingarna går även till hur lång hösten måste vara i Skåne eftersom de inte har någon vinter… Det är skönt med paus i Sälen där vi också plockar upp matvaror beställda online kvällen innan.
Väl framme så väntar blå timmen och medan vi vuxna förbereder en snabb middag så rusar barnen ut så det är snabbt fram med ytterkläderna från packningen. Väl ute är det snöbus deluxe som gäller!
”Passa på” dagen – snöbus hjälper tidsomställningen!
Alltså, det här med omställning av tid. Så ”kul” när det bor två små barn i huset… Så klockan, ny tid, fyra (04!) så vaknar vilda bebin och signalerar MORGON. Men se, det tycker inte mamman men efter lite halvslumrande så är det ändå fullt hus och frukosten är uppäten och klar vid halv åtta. Och längtan ut är stark. Så det är bara att köra på, ut med hela skocken för massor av snöbus!
Första utmaningen är självklart en snögubbe, eller flera såklart!
Sedan letar vi fram och kollar lite längdutrustning. Döm om vår förvåning när John plötsligt envisas med att han också ska prova precis som storasyskonen. Och han imponerar – han är ju bara 1 år och 10 månader men seglar iväg på ren vilja haha.
Dessutom så leker vi med våra snowracers, kastar lite snöboll och drar fram vattenfärgerna för att skapa lite extra.
Blåsig promenad på fjället, ett vuxet sätt att njuta av snöbus
Som vuxen är det så rofyllt att komma hit. Spelar liksom ingen roll vilket väder det är. Fjällen är speciellt. Att ge sig ut på en tur där vinden ger bränna i ansiktet och där sikten är dis och höstfjäll på samma gång är liksom ändå precis helt perfekt. Vilket ger en glad mamma resten av dagen 🙂
Vad är ert bästa ”dåligt väder men det blev ändå bra”-minne?