Solen skiner. Det är maj. Vi känner att vi behöver komma ut i skogen. Eftersom vi vill anamma de rekommendationer som är aktuella i dessa tider vill vi gärna vara någonstans där det inte är packat med folk. Vi väljer bort några av de klassiska, men å så underbara, dalsländska utflyktsmålen: Yttre Bodane, Sörknatten (”Ronjaberget”) och Bräcke Ängar. Mest för att vara på den säkra sidan. Därför faller valet, efter tips från friluftsvänner, på Linhedsleden utanför Åmål.
Linhedsleden
Det är tre familjer som slår sina påsar samman denna lördagen. Förutom barnens kusiner med föräldrar även våra gemensamma vänner med barn i samma klass. Efter en kort messenger-konferens bestämmer vi oss för att utforska Linheden mellan Edsleskog och Fengersfors genom att satsa på att vandra på en del av linhedsleden.
Här i området har ett skogsföretag gjort i ordning ett antal naturstigar så därför finns det lite olika leder att välja mellan. Vi väljer en, linhedsleden, som utgår strax norr om Fengersfors och som alltså ska ta oss upp till utsiktspunkten Linheden. Några av de andra lederna löper i det närliggande naturreservatet Grimsheden – som vi sparar till en annan gång 🙂
Ett glatt gäng
Vi räknar allt som allt sex friska barn som glatt hoppar ur bilarna och börjar gå nästan innan vi vuxna hunnit få på oss ryggsäckarna. Den första delen, och lejonparten av vandringen längs linhedsleden sker i platt terräng ömsom på stig ömsom på skogsväg. Här går vi längs Knarrbysjön och har en rätt kraftig skogsbrant på högra sidan. Det är vackert med alla härliga gröna nyanser i en nyutslagen skog. Barnens samtal handlar om allt från harsyra och kottar till vilken som egentligen är rätt längd på en pinne.
Efter en kort vattenpaus och kartkoll konstaterar vi att vi att ledmarkeringarna vill ha oss uppför berget, upp mot Linheden. Det är en krävande men inte alltför lång vandring i kraftig uppförsbacke. Men linhedsleden kompenserar snabbt detta när skogen bjuder på ett hav vitsippor och träd med alldeles ljusgröna boklöv.
Ekar och Linheden
Efter en stund kommer vi fram till två ekar som visar sig vara 3-400 år gamla. Vi stannar en stund och beundrar dessa imponerande stora träd. Sedan fortsätter vandringen och bara kort därefter kommer vi upp till ett vackert änglandskap. Bara ett stenkast därifrån stöter vi på ett picknickbord som får bli vår slutdestination. Lederna fortsätter vidare uppåt och bortåt, men vi känner oss nöjda här. Allas magar har börjat kurra rejält.
Fikadags
Barnen har bakat chokladbollar som bjuds laget runt och det äts också mackor och wraps. När kaffet är uppdrucket den fantastiska utsikten och atmosfären insupen inser vi att tiden går fort när man har roligt. Vi städar upp efter oss och hängar på oss ryggsäckarna. Sen är det dags att påbörja vandringen tillbaka. Hela vägen nerför berget och tillbaka till bilarna så är det fler samtal om tickor, blomnamn och ätbara växter.
Det är nåt märkligt med Dalsland. Det finns ett litet äventyr runt hörnet. Precis överallt. Linhedsleden bjuder verkligen på härlig familjevandring. Och vi längtar redan till att få utforska mer i de trakterna.
Har du hittat några nya smultronställen i ditt närområde i dessa hemestertider?