Så här funkar pappan i den här familjen. Först köper han utrustningen. Sen blir det inget. Sen pratas det inget om det. Sen kanske det blir… Han har köpt en aikidodräkt. Han gick inte på någon träning. Zero stycken. I andra hand köpte han på sig golfutrustning. Har han spelat? Nepp. Han har varit ute på en golfbana 2 gånger. Båda gånger utan utrustningen… Det köptes in målvaktshandskar, aldrig använda. Så här gick det till när pappan började med mtb…
Nu har jag en bra cykel!
Grannar är bra och inspirerande. Vi har två som varit drivande att pappan började med mtb… En granne som utövar mtb hardcore, superduktig och dessutom smittat med härlig rörelseglädje till sina barn. En granne med rätt kontakter. För det går ju inte att börja med mtb om pappan inte har utrustning! Så efter ännu en kväll med grannen på altantrappen så hade det beställts en mtb. Absolut ska det erkännas att det är en bra nybörjarcykel, ett begagnat kap från uthyrningen i Idre, men likväl.
Han börjar med att köpa utrustning.
Att erkänna sig som nybörjare
Sen blev det inte mer. Förra året var det en tur i Rörbäcksnäs med frugan som verkligen var toppen och väckte lusten. Men att därifrån börja ge sig ut själv… Ett första steg blev när vi testade e-mtb i Lofsdalen. Just det ja, det här är ju bara såååå kul! Så när mamma Elin fick problem med ryggen i Idre så föll det sig att det blev spontant deltagande i två mtb-aktiviteter under Ledarveckan i Idre.
Med en en rynkad panna och några missnöjda grymtningar så bokades platsen på mtb för nybörjare. Att det ska vara så svårt att erkänna sig som ny!? Men så värt! Att veta lite grand, att ha kört lite grand – det här att backa till det grundläggande lyfte hela upplevelsen till nästa nivå. Så värt att erkänna sig som nybörjare.
Så egentligen var det då pappan började med mtb, på riktigt.
Fjället runt i Idre
Den andra mtb-turen som det blev en plats över på var Fjället runt. En förmiddags utmaning med lika delar tuff uppför som härligt flowig nerför. Tror bestämt att mamma Elin hade en liknande upplevelse härifrån förra året... Att barnen gjorde samma tur med en Strövargrupp samtidigt kunde inte ens det förta känslan av att ha genomfört en heroisk insats som förtjänade en rejäl glass och dopp i poolen efteråt!
Nu när pappan började med mtb…
…får vi se vad som händer. Vi har haft svårt att hitta lagom nivå på stigarna runt Åmål. Vi är dessutom sådär att vi inte menar flera mil på grusväg som mtb-körning utan vi båda önskar oss långa stigar där vi får känslan av att flyta fram. Som att hinna längre än en vandring. Att få känna naturen precis runt sig och ibland få njuta av en fin utsikt eller fin fikaplats. Det är det vi önskar oss när vi letar mtb-stigar. Men kanske vi tycker att stigarna hemma blir bättre ju bättre vi själva vågar bli…