Länge har vi pratat om det i familjen. Att komma till en av fjällstationerna som är mer ”ut på fjället”. Vårvintern 2016 var vi till Abisko fjällstation men den låg ju vid en väg, var som vilken semesterresort som helst. Nu ska ju sägas att vädret såklart påverkade vår upplevelse där… Men att vandra till Helags Fjällstation, 12 kilometer – är det genomförbart eller bara knäppt? Vi tog chansen. Och vi fick jackpott! Ingen större vandringsvana behövdes mer än pannben, mutor, vidunderliga utsikter och naturvana barn. Så vi svarar möjligt!
Nybörjarvandring
Vi körde från Idre på morgonen och kom fram precis vid lunchtid. Efter lite mat på parkeringen (potatis, kallskuret och keso) så drog vi på oss ryggsäckarna för att börja vandra mot Helags Fjällstation.
Det var varmt. Väldigt varmt! Men vi hade valt shorts och tunn tröja samt såklart myggmedel så vi hade det bra trots mycket uppför. Barnen fick bära lite kläder i sina ryggsäckar, vi vuxna hade våra kläder, allas regnöverdrag, lunch och vandringens fika. Lilleman hade nog med sig själv men traskade ändå nästan 10 av de 12 kilometrarna!
Efter en total sockerbomb-fika så närmade vi oss kalfjället. Riktiga fjällvyer mötte oss och samtidigt fick vi svalare temperatur och fläktande vindar.
Hikefulness
Det var nu det hände något spännande med barnen. De kom in i det där som alla vi som gått/sprungit/cyklat långt upplevt men som är så svårt att beskriva. Tankarna rullar fritt. Plötsligt hade de alla så mycket att berätta, frågor som dök upp och samtidigt en tystnad som behövdes. Vi föräldrar fick veta mer om barnens upplevelser på dagis/skola än vi fått det senaste halvåret… böcker de läst, saker de lärt sig, vänner de lekt med – alla möjliga ämnen avhandlades. Ibland gick de tysta länge länge…
Framme!
Att vandra till Helags fjällstation från Kläppen tog oss ca 4 timmar inklusive paus. De sista kilometrarna var tuffast då vi tyckte att vi ju var precis vid bergets fot, att elstolparna såg ut att sammanstråla precis efter krönet och att benen var trötta. Men inget gnäll. Men fullt tillåtet att sucka när stigen bara fortsatte och fortsatte efter varje kulle. Vi såg inte ens stationen på långt håll…
Men så plötsligt stod det Välkommen till Helags med blått på en sten. Och sedan såg vi toppen av en flaggstång. Vi var framme!!
Maten värt att vandra till Helags för!
Vi hade hela tiden ett öga på klockan. 18.00 serveras nämligen middagen och den längtade vi efter. Strax efter 17.00 var vi på plats! Mamman placerades i ett rum där hundar är tillåtna tillsammans med Tesla, resten fick ett rum i Gamla Östan. Åh så mysig den stugan är!
Kul är också att det är bordsplacering. Vi tyckte det var himla trevligt att få bekanta oss med paret S. Hoppas de tyckte lika med 4 vandringströtta hungriga barn till bordet… Maten var i sig i alla fall värt att vandra till Helags fjällstation för! Jämtländsk rostbiff, salladsbuffé och ljuvlig tryffel till avslutning. Det alkoholfria dryckespaketet bestod av spännande smaker, hjortronsaven var en hit!
Det var en nöjd, mätt och lycklig familj som kröp ner i sängarna den kvällen. Morgondagen skulle bjuda på nya äventyr men nu var det bara sova och vila som vi önskade…
Härligt att det blev så bra! Hade läst en del om det när jag letade fjällvandring till oss.
Kan ju bli en annan gång.
Ja verkligen toppenbra tur! Det enda var att den ”skyddade terrängen” var ganska länge i låglamdsmiljö vilket vi inte hade fattat ?
Hej, jag har vandrat i fjällen 2 gånger nu, både Jämtlandstriangeln och vid trolltunga i Norge, har alltid älskat naruren så länga jag minns och inte blivit det minsta besviken på nånting mer än att man ser så många människor. Så jag bara tänkte och funderade lite, är det inte roligare att vandra utan leder och se fjället på eget sätt. alltså att man skippar alla leder och hittar sina egna vägar där man tycker det passar att gå? det bara känns som om det vore mer spännande och en bättre upplevelse?
Hej, åh vad vi kan hålla med om den där längtan efter att få vandra utan alla människor. Nu har vi haft tur att vi knappt har träffat någon de vandringar vi har gjort men det gör att vi drar oss för att ge oss ut på de vanligare turerna typ Kungsleden eller köerna vid Predikstolen i Norge. Dock tänker vi att det gäller att vara rejält trygg med navigering och fjäll om barn ska med ut i oledad mark. Vädret kan svänga väldigt fort och vi känner oss inte erfarna nog för att göra en sådan tur, framförallt inte med barnen. Men vi drömmer gärna om det, håll oss uppdaterade om du provar!